Utmattad ~ skam

Läste en artikel i dag på morgon i kurera av Bob Hanson om utmattning.
Artikeln är så sann.
Att tröttheten inte är det värsta utan skammen.
Så sant, jag förstod att jag behövde vila men skammen ville inte låta mej göra det.
Utan mitt mission var att överleva,
Ekonomisk inte en tanke på det själsliga just då.

Jag var trött och själsligt och känslomässigt avstängd.
Bara överlevnads strategin att kunna försörja mej var det som drev mej.

Men med hjälp av försäkringskassan som fick mej att inse att jag behövde vila i ett år,
för att sedan möta arbetslivet lugnt och försiktigt igen.
Hon Nathalie på försäkringskassan berättade att många hade för bråttom tillbaks, för att snart krascha igen.
Jag lyssnade och tog in.
När insikten väl landat i mej och jag började tillåta mej att vila utan massa onödiga vardagliga krav var det dax att gå till doktorn för vidare sjukskrivning.
Så skönt jag hade äntligen accepterat att min kropp och själ behövde vila och återhämtning.
Vi den här tiden arbetade jag halv tid och försäkringskassans rekommendation var att göra det till påsk och sedan öka på tid 75 % för att efter semestern börja heltid igen.

Väl hos doktorn, en fredag eftermiddag,
(oktober ett halv år efter dag 1 på sjukskrivningen )
Jag kom dit helt förtvivlad, hade just haft värsta bråket med en av mina älskade barn.
Sagt massa elaka saker just för att jag just då var utmattad och orkade inte några konflikter.
Det var liksom om min hjärna kokade, jag fixade inte att möta en tonårings normala trotts.
Ni som haft tonåringar vet.

Jag var en helt utmattad mamma utan någon kraft att varken sätta gränser eller ge kärlek.
Så storgråtande sätter jag mej hos läkaren, och utrycker att jag behöver vila lite till och berättade hur försäkringskassans tankar.
Läkaren tyckte inte att min utmattning berodde på arbete utan på familj situationen,
så du kan börja arbeta heltid om 2 v.

Hjälp, jag var inte redo . Satt där och stor grät, och kände mej så missförstådd.
Jag hade ju äntligen accepterat att jag var sjuk, då skulle jag helt plötsligt vara frisk igen.

Försäkrings kassan va ju iaf hjälpsamma dom ville hjälpa mej att skriva in mej på arbetsförmedlingen.
Oxå sa dom att jag måste välja mina ord hos läkaren…..
Men som egenföretagare halvtids jobbade så vet jag inte hur det funkade, kände att ska jag ta en plats som någon kanske behöver bättre än mej. Det handlade om några månader,
så jag tackade nej. Oxå för att jag inte hade ork med en massa samtal.
Den halv tid som jag inte arbetade behövde jag vila för att orka arbeta nästa 50%. .
Och det är då man bör vara sjukskriven tror jag iaf.
Det fina med mitt arbete är att det är bara yoga klasserna som jag är bunden till en viss tid, allt annat arbete kunde jag göra när kraft fanns,
så var jag säng liggandes en dag så visste jag att jag kunde vila och jobba vidare nästa.

Min psykolog rådde mej att om jag hade möjlighet ekonomisk skulle jag inte börja jobba heltid som planerat eftersommaren.

Så nu har jag gjort som vi sa jag har sakta kommit tillbaks, haft 3 v semester i sommar.
Jag har äntligen hittat ett lugn som jag aldrig haft förut.
Jag känner mej inte jagad, och måste inte hela tiden vara på flykt längre.

Det här året kostade mej min besparingar ekonomiskt, men är väl investerade.

Tänker ändå att vi bor i Sverige, ( så lite arg är jag eller besviken)
jag har drivit förtag i 24 år jag har lärt upp massa frisörer och fixat arbete åt flera.
Jag har proppat i mej alvedon för att orka gå till jobbet när jag varit sjuk, kroppen har skrikit på olika sätt i flera år om att jag måste vila,
när jag sålde och äntligen fick möjlighet till vila då tyckte doktorn att jag bara skulle fortsatta att köra på.
Jag har alltid varit noga med friskvård på mitt företag, nu när jag själv behövde fick jag ingen.
Eller fick ett samtal hos en kurator, han sa att jag skulle gå ut och springa.

Springa med en redan super stressad kropp, blod brist och B12 brist.
Näää jag känner min kropp jag behövde VILA och återhämtning.

Och ni undrar säkert varför jag inte sökte en annan läkare eller hjälp,
det är så att när koppen och psyke inte har någon ork så kan ett enkelt telefonsamtal vara som att bestiga Mount Everest.
Så knäppt är det.

Men nu så är jag på gång igen, nästa vecka ska jag på arbetsintervju, jag har inför hösten hunnit marknadsföra och planera min Yoga kurser på ett sätt som jag är riktigt nöjd med.

Jag säger nej till olika event och resor och säger JA till mej själv, jag upptäcker nyfiket mitt sanna JAG och min nya väg.

Denna veckan skulle jag ha varit i Grekland och yogat med Malin Berghagen tex, men på vägen upp till Sthlm i lördags kväll började kroppen gnälla.
Värk i leder och halsont, så jag vände och åkte hem till mitt Skara min säng och min Kärlek.
Jag tror att mitt Gypset hjärta behöver vila just nu.
För väl hemma piggnade jag till igen.

Med Kärlek till er alla.

PEACE HELENA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *